Huvudveck's Blogg

Simrishamn 21 januari, 2012

(klickar du på bilderna så blir de större)

Igår så tog vi, jag och kärestan, en mikrosemester. Inte ens en hel dag. Jag satt på förmiddagen och sökte jobb medan kärestan jobbade en stund med sitt. Efter att vi var klara så drack vi en kopp kaffe och planlade det sista. Denna planering var över på en nanosekund eftersom planen lagts en dag innan. Planeringen var endast som följer: Tåg från Triangeln till Simrishamn. Äta på restaurang. Titta lite på rean. Övrigt tid vandra i staden och ta lite foto. Åka hem.

Vi grenslade våra cyklar och medels tramptag tog vi oss till Triangelstationens södra ingång där vi köpte biljett innan vi åkte ner i betongsalen. Vi fick vänta en stund extra innan tåget kom in. För mig var det första gången jag åkte i Citytunneln men jag kan inte säga att det pirrade eller på annat sätt var annorlunda än de andra tunnlar jag åkt i. Nu var det i alla fall första gången i denna tunneln.

Efter Skurup så meddelade tågpersonalen att man hade en krånglande vag i ekipaget som gjorde att man bara kunde köra i 120 km/h mot de förväntade 160 km/h. Detta gjorde att det blev förseningar och efter en 10-minuters väntan i Rynge (mötande Pågatåg) så skulle vi köra till Ystad där tåget sedan skulle bli kvar. Vi blev därför hänvisade till en inchartrad buss som skulle köra till Simrishamn. Lite molokna vandrade vi bort dit bussen skulle komma. Inte fan kom det en buss. Konduktören från tåget hade följt med och telefonerade ivrigt för att sedan meddela oss att bussen antingen redan hade gått eller att den inte kommer. Vi hänvisades till nästa tåg till Simrishamn. Det var bara 20 minuter till avgång och vi ville ju till Simrishamn så vi beslutade oss för att vänta.

Tåget kom och gick med oss på. Det första som slog oss var att några djävla idioter sprayat tåget med sin gratitti (Klotter). Till och med på rutorna. Dessa sprayande idioter har väl bara huvudet till att sätta mössan på. Empati och rättskänslocentrana försvann väl i lösningsmedelsångorna från sprayflaskorna. Jag kan inte förstå och kommer aldrig att acceptera en förklaring som skulle rättfärdiga klotter. Det är vandalisering och inget annat.

I Simrishamn gick vi av tåget i solsken. Vilken dag vi valde. Vi började vår rundvandring i den lilla staden. Den är inte stor med tanke på att vi bor i Malmö men den är inte liten för det. Allt som man behöver finns i Simrishamn. Vi gick gata upp och gata ner tills vi kom förbi fiskarna i gatan. Rättare vore väl att säga fiskarna på trottoaren. Vilka enkla medel man kan använda för att göra utsmyckning på nyttoytor.

Simrishamn är väl mest känt för Fisk. Kanske också för Österlens pärla. Jag vet att det inte finns ett enda trafikljus här heller. Idyll? Absolut. Att gå runt i denna gamla stad är en frid för sinnet. Det finns mycket att titta på. Alla husen men även detaljer på husen. Ta som exempel ovanför kyrkans södra ingång. Där sitter detta solur, Undrar hur många som lagt märke till soluret? Inte många i vår stressade värld. Nu tror jag inte att soluret har suttit ovanför dörren alltid. Tittar man lite noggrannare ser man att den inte kan visa tiden med hjälp av solen. Pinnen är felplacerad så uret är nog flyttat från horisontalläge i marknivå till vertikalläge ovanför dörren.

Vår lunch intog vi på Maritim nere i hamnen. En mysig och bra restaurang. Jag åt Rotmos med oxbringa. Kärestan tog en champinjonsoppa. Till detta drack vi öl och vin. Ni får själva gissa vem som drack vad. Våra fötter var i behov av lite vila och efter maten förlängde vi vila under tiden vi drack en kopp gott kaffe. Man märker att man inte är i en storstads centrum för här ropade vi hej till personalen som högt och tydligt ropade tillbaka. Jättetrevligt så ett stort tack till er på Restaurang Maritim i Simrishamn.

Bisarr humor är inte Simrishamn förskonat från. Någon lustigkurre på Antikvariatet eller i dess närhet hade mixtrat med resterna från uggla och kanin. Varför man gör så kan bara den som gjort det svara på.  Ett av mina barn kommer att tycka det är roligt medan ett kommer att tycka det är en styggelse. Vi får se hur omdömmena fördelar sig. Då också hur rätt jag har i mina föruspåelser. Skall man kalla djuret för Uggnin eller kanske Kangla. Usch nu föll jag in i en tankebana som rättfärdigade mixen. Nu är jag ambivalent igen. Nu släpper jag djuret.

Konstiga träd har man sett men detta trodde jag inte. Det växer fritt i en trädgård i det gamla Simrishamn. På bilden till vänster ser ni hela trädet och till höger en detalj i toppen av trädet. Inte tror man att bilden är tagen den 20 januari i Simrishamn. Vad växten heter har jag ingen aning om och kommer nog inte att någonsin veta såvida inte ni bloggläsare upplyser mig om det.

Efter dessa sköna timmar tog vi oss tillbaka med tågets hjälp och sista biten med våra järnhingstar. En skön dag och en fylld fickplunta senare. Bildspel kommer om ett tag som visar lite av de andra bilderna vi tog på resan.