Huvudveck's Blogg

Drömmar 26 januari, 2012

Kärestan kan berätta varje morgon vad hon drömt. Jag tillhör de som kommer ihåg 1 till 2 drömmar per år. Denna morgon var en sådan. Jag växlade några morgonfraser med kärestan och skulle sedan prata lite om mina drömmar. Då hade 90 % av drömmen försvunnit. Kvar var endast några fragment. I och med att jag berättade de för kärestan så kan jag återge dem här. Det var en ca 20-årig blond ganska söt tjej, Magiska mentala krafter (typ Starwar) och tjejen bodde i vårt område. “En söt 20-årig tjej…. hm….” sade kärestan och direkt förstod jag hur hon tänkte. GUBBSJUK!! Detta dementerades frenetiskt av mig utan att lyckas riktigt men jag lovar, det fanns ingen attraktion med i drömmen. Resten av fragmenten fick jag ingenting ur.

Vi fortsatte att prata om drömmar och varför de försvinner så fort. Kärestan hade en bra illustration till drömmarnas flyktighet. “De är som kolsyra. Direkt efter man öppnat flaskan är det mycket för att sedan snabbt avta och bli ingenting” Jag tycker det är en mycket bra illustration. För mig så öppnar jag väl då en MER varje morgon.

Jag kom på en tes som utvecklades under tiden jag pratade. Givetvis kom det motsatta påstående från mig hela tiden. Resonemanget gick ungefär såhär: Drömmar är så flyktiga på grund av att de uppstår inne i huvudet utan yttre påverkan som sker när man är vaken. Eftersom tanken inte uppstod på grund av information så är de också flyktigare. Men det stämmer ju inte riktigt eftersom man kan drabbas av ett verkligt ljud eller beröring och detta hamnar då direkt i drömmen. Man kan då kanske säga att detta ljud eller beröring startar en vakningsfas och därför finns med i det direkta slutet av drömmen. (Descartes är känd för sin filosofiska sats Cogito, ergo sum (“Jag tänker, alltså finns jag”)

Min tes om drömmens flyktighet tror jag har viss bärighet. Drömmar som är fantasier är flyktiga och man har inget att fästa upp dem med på den personliga kommaihågtavlan. De är flyktiga av detta skäl. Men det stämmer ju inte heller då fantasier har andra namn också såsom vision, ambition och mål. Där brast det igen.

Såhär höll jag på en stund tills jag kunde konstatera att jag inte skulle komma på någon filosofisk bragd värdig ett Nobelpris. Jag gick upp och duschade istället och satte på frukosten. Den var i allra högsta grad verklig. Under frukosten så funderade jag på om man skulle göra som Amerikas ursprungsbefolkning, indianerna, skaffa mig en drömfångare. Kärestan sa till mig att det har vi haft båda 2 och det märktes ingen skillnad. Tillbaka på startrutan igen.