Datorn kom tillbaka september 16, 2009
Posted by huvudveck in jag är arg på ....Tags: tom dator
1 comment so far
Nu är min stationära dator tillbaka. Tyvärr är den tom på allt utom det som följer med när man köper den. Visserligen sa servicemottagaren att jag skulle säkerhetskopiera viktiga grejor vilket jag gjorde med bokföring och dokument. Inte trodde jag att dom skulle tömma dator på allt. 5000 bilder och massor med annat. Program omm är borta. Jag är ledsen, framförallt på bilderna. Lyckligtvis har dottern kopior på bildern från Australienresan men allt annat är borta. Det enda som finns kvar är det som ligger på denna blogg. Nu skall jag gå och lägga mig för det är uppriktigt inte kul att vara vaken just nu. Godnatt.
Ibland blir man trött maj 27, 2009
Posted by huvudveck in jag är arg på ....Tags: körkortstillstånd
2 comments
Jag går på en yrkesförarutbildning här i Malmö. Bland det första vi gjorde var att fylla i en ansökan om körkortstillstånd för den behörighet som vi skulle ta. I samband med detta så hade trafikskolan fixat dit en läkare som gjorde läkarundersökningen på skolan. Effektivt och rationellt. Innan vi gick in till läkaren slog vi en kort ”sjua” i en plastmugg vari en personal stoppade ner en papperssticka. Kollen gällde diabetes. Jag har diabetes typ 2. När sedan läkaren upptäckte att jag hade fyllt i att jag hade diabetes så pratade vi en stund om det märkliga i att jag hade diabetes men provet visade att jag inte hade det. Det är inte så märkligt för mig eftersom min kostomläggning gjorde att min egen produktion av insulin fungerar till den mängd socker jag förtär genom vetemjöl osv. Så var den delen klar och jag återvände till teoristudierna. Efter ett par veckor så började nästan alla andra kurskamrater få sina körkortstillstånd. Dock inte jag. Med detta tillstånd så fick de köra ut och övningssköra utanför den inhängnade parkeringsplatsen. Dock inte jag. En av tjejerna (E) på skolan ringde för att höra efter vad som hängt upp sig för min person. Vid en rast kom hon fram till mig och, lite sorgset, meddelade att läkaren inte hade fylllt i kryssen på en sida. Det enda krysset som var ifyllt var att jag hade diabetes typ 2. Blev jag arg? Jodå det blev jag men det löser inga problem. E ringde hela eftermiddagen och sökte läkaren. Fick tag på honom och kunde sedan meddela mig att han fanns i en liten ort på väg mellan Malmö och Kristianstad mellan 8 och 12 dagen därpå (idag). Jag kom överens med skolan att jag personligen skulle köra till läkaren och få de saknade kryssen på plats och därefter köra vidare till Länsstyrelsen i Kristianstad och lämna över det personligen till handläggaren.
Jag var på läkarmottagningen och fick, i vanlig ordning, vänta på läkaren. Han kom ut och gav mig pappret och bad om ursäkt. Jag såg snabbt att det inte var signerat och stämplat varför jag bad honom göra detta. Givetvis biföll han begäran och utförde denna lilla extraåtgärd. Jag ville vara säker på att pappret var ett original. Med pappret i bilen så körde jag till Länstyrelsen. Handläggaren kom ner till mig i foajen och hon fick intyget. När hon sedan ganska omgående uttalade orden ”Det saknas fortfarande ett kryss” kände jag mig som ett punkterat däck. Hon pekade på raden som skulle ange hur jag behandlade min diabetes. Hon sa att kanske skulle konsultläkaren begära in kompletterande upplysningar osv. I min skalle gick veckorna innan körkortstillstånd kunde utfärdas och jag därigenom kunde avlägga teoriprov och komma ut på allmän väg.
Handläggaren kom på att jag i min egen hälsodeklaration efter rubriken diabetes skulle tillägga följande text ”Behandlat framgångsrikt med kost de senaste 6 åren”. Detta kanske undanröjde eventuella tvivel. Om läkaren som skulle fyllt i denna ruta och hade gjort det så hade han frågat mig och jag hade svarat och mitt svar hade resulterat i ett kryss i rätt ruta. Nu håller jag tummarna att inte konslutläkaren vaknat på fel sida imorgon då han skall bedömma mitt fall. Hoppas hoppas hoppas! Återkommer i ärendet.
Del 2
Jodå, konsultläkaren på Länsstyrelsen godkände mig. Jag fick mitt körkortstillstånd per post vilket gjorde att jag fick köra ute på allmän väg med släp. Så fort jag fick tillståndet boka körskolan en tid för teoriprovet. Det var 34 år sedan jag gjorde det och det var med blandade känslor som jag i tisdags cyklade till Vägverket (Transportstyrelsen) för att avlägga provet. På de positiva sidan så låg min erfarenhet men tyvärr så var det negativa sidan också min erfarenhet. Men hur som helst klarade jag provet, stolpe in men in. Nu är jag ute med ett 22 meter långt ekipage som väger 32 ton. Jobbigt och kul.
Att köa januari 29, 2009
Posted by huvudveck in jag är arg på ....Tags: köer, respekt
2 comments
Ibland så blir man irriterad på folk som skall tränga sig i köer för dom ”skall bara”. Alla som står i en kö eller väntar på något ”skall bara”. Det är väl inte så svårt att fatta. Om man inte ”skall bara” så hade man inte stått i kö. Jag har ingen sympati för det som skall tränga sig för själva trängningen skickar iväg en signal att ”jag är viktigare än er så jag skall ha företräde”. Det är för dj–ligt och irriterar mig mycket. Till och med australiska fårskallar vet att man skall stå i kö.
Ugnslampa och Cykel januari 5, 2009
Posted by huvudveck in jag är arg på ....Tags: Cykellagning, Punka, ugnslampa
1 comment so far
Del 1 Lördag
Cyklade till köksaffären för att få reda på hur man skruvar av ugnslampan. Det gjordes helt lätt i affären. Här hemma har vi varit 4 stycken som provat på vår egen ugn. Bland oss killar så saknas inte muskelsyrka med den dj–la lampas sitter där den sitter och trilskas. Hur jag skall få bort den vet jag inte. Fick lämna skitet innan jag tog i för mycket. Glassplitter är inget roligt.
Den store sonens cykel hade punktering. Vi lagade den tillsammans under söndagen och satte ihop cykeln igen. Pumpade upp däcket och sonen gjorde sig klar att anträda cykelturen hem. ”Mössa ner och vantar upp”. Han kom inte ens till brevlådan. Cykeldäcket var utan luft. Samma pysande som kom från däcket kom också från oss 2. Luften gick ut oss alla 3 skulle man kunna säga (och det sa jag också precis). In med cykel i köket igen. Vårt kök är varmare än uteplatsen och plats är där (24 kvm). Jag ställde mig och tittade på eländet . Beslöt mig att sonen fick låna min cykel och att jag skulle lägga en del av söndagen till detta problem.
Del 2 Söndag
Söndagens eftermidag kom och jag började. Skruvade av hjulet och krängde
av däcket. Fram med slangen (tänk rätt) och pumpa upp den (tänk fortfarande rätt). Doppa ner den i vatten och tittade. Nog f-n bubblande det bredvid laglappen från igår. OK, detta fixar jag lätt. Sagt och gjort, jag sätter på en ny lapp och pumpar upp slangen. Väntar och sätter därefter ihop cykel igen. Pumpar därefter upp slangen för trafik. Tvättar av mig och läser ett stycke i boken som är aktuell. Kollar cykel. PUNKA! Okvädestillmälena haglar omkring mig. Jag skruvar sönder allt igen och upprepar procedurerna än en gång. Hittar en svag bubbling och sätter på en lapp. När jag kommit till steget att vänta på att sonen skulle komma hem och få lite mat efter jobbet och glädjas åt att hans gamle far lagat cykeln så är kaffet klart. En fika med sambon i soffan och färdigläsning av nyss nämnda bok. På väg ut med disken slår jag en blick på däcket. Ja du gissar rätt, PUNKA. Hur f-n kan däcket vara lufttryckslöst? Det sitter 3 laglappar på samma ställe. Inte ovanpå varandra med överlappande. Man tror inte det är sant och frustrationen når nya höjder. Var gjorde jag av lillsonens sandsäck? Nåväl, genom att slå på döda ting blir inte storsonens cykel farbar. På det igen. Nu börjar jag jobba fortare eftersom handgreppen börjar bli vana. Dit med laglapp nr 4. Den skall få sitta länge och vulkanisera sig med slangen så inte en dj–la luftmolekyl kan slinga ut.
Del 3 Söndag kväll
Pumpar upp cykel och allt verkar bra. Tyvärr är detta bara en chimär. Luften gick ur igen. Skrika eller gråta? Ingetdera men luften gick ur oss alla igen. Nu hägrar ett inköp av ny cykel som en bättre lösning. Denna cykel borde kunna inbringa en summa pengar om man lyckas sälja den till TV4+ (dom med alla andeprogrammen). Något övernaturligt som narrar oss är det nog i gummiblandningen från Kina.
Del 4 Måndag
Sonen kommer hem efter jobb. Inte med ny cykel för 500 kr utan en ny slang för 40 kr. Om det var slangen som dj–lades med oss så borde en ny slang räcka. Plocka av och sätta dit. Pumpa och stirra. Lyssna och stirra. Det verkar hålla. Mer pumpa och stirra. Kläder på, smörja på kedjan och iväg med sonen. Om en stund får vi veta om han har en cykel med 2 hela däck. Det drar sig nämligen mot julklappslek och han skall komma på sin järnhingst. Vi är många som håller tummarna.
Starten på det nya året. januari 3, 2009
Posted by huvudveck in jag är arg på ....Tags: skräpigt nyår, Sopor, ugnslampa
3 comments
Det nya året startade med att vi fick ut och sopa upp resterna av fyrsfyrverkeriet. Det är inte klokt vad raketer och dyligt skitar ner. Bilen 
var belamrad av rester vilket gjorde att jag fick tvätta den. Det är inte så smart att göra det i minusgrader men ännu mer osmart att låta kemikalierester och avfall ligga an mot lacken en längre tid. Trädgården hade fått nytt utseende, papperrester, träpinnar och annat skit. Att sopa upp är svårt, speciellt när piassavakvasten går sönder. I alla fall fick vi upp det mesta eller det som störde mig mest när jag startade. När sedan sambon kom ut så tyckte hon inte att det var bra 
sopat. Det kan väl hända men hon såg inte hur det såg ut innan jag sopade. Så det beror på vad man använder som referens. Sonen tyckte inte det var farligt när han skulle fortsätta sopa. Varför blir man inte förvånad.
Vi cyklade en runda och märk om vår förvåning när vi kommer in på Kulladal. Inga fyrverkerirester!!!! Mycket konstigt men där var inget. Vår korsning här hemma såg ut som en krigsskådeplats och på andra sidan motorvägen, ingenting. Inte heller på största delen av Södertorp, med undantag av 5 kvadratmeter, så fanns inte något. Märkligt. Vi gick runt i Pildammsparken och inte här 
heller fanns raketpinnar och andra typiska restprodukter från nyårsfirandet. Inte föränn vi kommer fram till Fosievägen, (mitt emot Silvan) så fanns det en yta som var belamrad av ”tårt”lådor. I övrigt inget. En granne sa att de på Kulladal i flera år häpnats över vilket fyrverkeri det varit på Eriksfält. Detta året bidrog jag inte med en enda fyrverkeripjäs, inte ens tände jag på någon. Det fick andra att inte riktigt tro mig, jag har alltid haft mycket, men de fick tro mig vare sig dom ville eller ej. Jag stod
där med mitt skumpaglas med rätt innehåll och läppjade, tittade, njöt och hade pengarna kvar i fickan. Inte helt fel om jag får säga det.
Smolket i bägaren på detta året var när vi skulle byta ugnslampan. Vi fick inte loss lampglaset. Det gav inte med sig. Det dj–la glaset sitter fast. Vi var 4 som provade med enda resulat: värkande händer. Jag var på väg att ta polygriptången till hjälp. Sambon menade på att risken för att glaset går sönder är stor och därefter kan vi inte använda ugnen igen. Klokt, bättre laga mat i mörker än inte alls. Ficklampa finns det ett antal av i huset. Problemet kvarstod. Sambon gränslade sin järnhäst och pinnade ner till butiken som sålde köket. Där jobbade endast en försäljare och han var upptagen. Sambon försökte ta loss glaset på någon av butikens ugnar men misslyckades. Får cykla ner där imorgon igen och få instruktion om tillvägagångssättet när man skall skruva ett glaslock motsols.
Förbannad och arg del 2 december 15, 2008
Posted by huvudveck in jag är arg på ....Tags: demokrati, diktat, medlemsinflytande, organisationskunskap, revision, revisor
1 comment so far
Det händer inte speciellt mycket nu. Allt går sakta men det går i alla fall inte bakåt. Ledningsskiktet sitter där dom sitter med ett undantag. En av de innersta har sagt upp sig. I samband med detta så uttalade han något i stil med ”nu får dom ta skiten själva” vilket styrker mig i min uppfattning att det är mest skit i toppen. Har man skit högst upp så rinner det neråt vilket det visat sig ha gjort även här.
I en outgrundlig tanke fick ledningskiktet för sig att man skulle avsätta en styrelseledamot. Man redovisade inget annat än att ledningskiktet tappat förtroendet för denne. Man framlade förslaget till omröstning men en ledamot sa att han inte ställde upp på att döma någon på detta viset och framförallt när den inte var närvarande. I och med att man inte fick enhällighet så togs frågan bort. Hur i helvete dom tror att dom skall kunna avsätta en förtroendevald som medlemmarna tillsatt utan att ange skäl och motiv är helt hårresande. Att man dessutom passar på när denne tilltänkte utsparkade inte är närvarande är för djävligt. Man borde kunna ha lite mer kurage och ta diskussionen öppet. Det vågar man inte.
Mitt hopp står till att revisorerna gör ett bra jobb och vet att deras uppgift är att granska styrelsens förvaltning av verksamheten och tilhörande ekonomi. Många tror fortfarande att revison är pengar men det är så mycket mer. Vem har rätten att fatta beslut och när och i vilken omfattning. Revisorerna skall också kontrollera att det som styrelsen sagt att dom skall göra också blir gjort. har man inte sagt att man skall göra något eller det saknas en verksamhetsplan för något uppdrag skall man anmärka och i slutänden inte föreslå ansvarsfrihet på årsmötet. Det är deras plikt. Utan revisorernas granksning så kan styrelsen göra vad fan dom vill och ofta gör man detta trots att revisorer finns. Därför måste det finnas bra och engagerade revisorer annars tappar man tilltron på organisationen och lämnar denna. Det är det som sker i den organisationen som jag fortfarande är med i. Blir det ingen bättring så lämnar jag också.
Till er som vill engagera er i en organisation men inte så mycket bör välja att bli revisorer. Då är man tillsatt av medlemmarna att granska styrelsen. All insyn och alla papper skall fram. Revisorerna är till för att kkontrollera och säkerställa att organisationen jobbar på demokratiska principer och mot envälde. Ta dig i akt och deltag aktivt på ditt sätt. Kräv att enväldiga och diktatoriska personen blir avsatta.
Varför springer små monster omkring och tigger? oktober 30, 2008
Posted by huvudveck in jag är arg på ....Tags: halloween, rånarluva, tiggeri, utpressning
1 comment so far
Jag blir lite förbannad på alla de barn som springer omkring och tigger pengar alternativt kastar ägg och annan skit. Igår ringde det på ytterdörren och jag och öppnade. Utanför står 2 invandrarbarn. Pojken hade en spiderman-mask som var uppdragen till hårfästen samt ett svart skynke över axlarna. Lillasyster hade vitt smink i huvudet. Båda hade en djup plasttallirik med 3 godisbitar på. Bakom småbarnen stod storasyster. Så långt var väl allt som det brukar. Det var när småbarnen öppnade munnen och följande fras formulerades och frambriingades ”Glad påsk” som jag fastnade. Vad sa dom? Jag frågade vad dom sa och än en gång upprepades ”Glad påsk” unisont. Jag menade på att det inte är påsk på flera månader och att dom nog tagit fel. Då hoppar storasyster in och försöker rädda situationen med att säga ”Det skall räcka ända fram till påsken”. ”Vad skall räcka fram till påsken?” frågar jag men får inget svar. Då går jag över till att säga att vi inte har något godis att bjuda på varpå syskonparet blixtsnabbt säger ”pengar”. Jag är luttrad och meddelar att vi inte firar denna högtid och önskar dem lycka till. Alla 3 syskonen ser förvånade ut när jag stänger dörren.
Jag tror att jag vet vad som förvånade dem. Högtid. Dom har liksom de flesta ingen aning om varför man firar halloween eller vad det heter. För barnen är det bara ett sätt att tigga godis eller pengar. Första pris i tiggartävlingen togs förra året av en kille på ca 10 år som var klädd i rånarluva och bara sa ”pengar eller bus, helst pengar”. Vissa medmänniskor tycker att det är trevligt och lite kärt att barn gör så här. Jag tycker att det är tiggeri och inget annat, jo det skulle kunna vara hot om skadegörelse också. Utpressning alltså. I och med att dom är maskerade så har du ingen aning om vem det är heller.
Förbannad och arg oktober 19, 2008
Posted by huvudveck in jag är arg på ....Tags: medlemsorganisation, diktat, medlemmar
4 comments
Det är så att jag är arg så det borde ånga ur öronen på mig. 
Jag var under många år verksam i en medlemsorganisation. De första åren på enbart förtroendebasis och de senaste med anställning. När sedan det blev ett enat Skåne (man slog ihop de delar som fanns i Skåne till en enhet) så hade jag synpunkter på processen. Jag anser att man skall ha synpunkter och ventilera saker och ting innan det blir problem. Detta ville inte toppskiktet. Vårt toppskikt blundade och var djupt troende och halvt förblindade av hur bra det skulle bli. Den andra delen mörkade allt och vägrade lämna ut information fast man krävde samma information från oss. Denna typ av beteende kantade hela sammanslagningen.
När sammanslagningen var klar så fanns mycket kvar att lösa. Då vi ville fixa till saker och ting menade 
toppskiktet på att det skulle vi inte lägga tid på utan förbruka timmar istället (man gav fan i vad vi gjorde bara vi inte överskred beviljad budget). Verksamhetsplan och budgetarbetet bestod av att man äskade (önskade) pengar och när man ett möte senare blivit beviljad en summa pengar skulle man lämna in en kort verksamhetsplan. Den skulle vara kort och ordförande förklarade detta ”om du skriver kort utan planer på exakta aktiviteter så kan ingen klaga på dig eftersom du inte sagt att du skall göra något planerat”. Jag blev paff och perplex. Detta kom från min ordförandes mun i en medlemsorganisation som endast har ett syfte: Att jobba för medlemmarnas bästa. Som ordförande lade upp det, så verkar det som om devisen vi skulle jobba för var: Tänk på dig själv och din position och egen inkomst. Fy fan för detta sätt att tänka. Tyvärr fortsatte denna typ av dumheter mer och mer. Toppskiktet hade inte befogenhet att fatta ett enda beslut som innebar ekonomiska kostnader. Denna befogenhet fick de efter nästan 4 månader trots att man protokollfört frågeställningen i november året före sammanslagningen. Man gav helt enkelt fullständigt fan i regelverk och beslutsforum. Med inflytande och påverkansmöjligheter är en floskel som skall hänga på utsidan medan insidan styrs av orättfärdiga diktat. Jag kunde inte vara kvar. Jag kunde inte sälja mig själ och röda blod på detta sätt.
Nu sitter jag i lastbil (helt ny bransch) och undrar varför folk är rädda för att säga sin mening. Visserligen har toppskiktet fått
en ny påtryckningsmöjlighet genom att peka på ”Du vet vad som händer om du tar dig ton. Han är inte kvar längre”. Toppskiktet ser till att hålla folk på mattan. samtidigt så distanserar man sig från det som är syftet med organisationen. Det skall finnas en bit mellan dem och oss. På så sätt så behåller man makten och härligheten. Så skall du vara med och kunna få jobba för gemensamma mål skall du hålla med toppskiktet och bäst förutsättningar har du om du kan stå ut med att ha munnen full med hemorrojder. Jag hoppas att DU ställer upp på vad som är rätt. ”Don’t eat shit!”
