Huvudveck's Blogg

Är skolans personal kloka eller??? 28 oktober, 2008

Vi har ställt krav på att vår son, som lider av dyslexi, skall få ha samma möjligheter i skolan som de utan dyslexi. En stor del av skolan har i alla fall försökt. En stor del men inte alla. Engelskfröken är inte intresserad av de som faller utanför hennes ramar.

Redan i årskurs 6 valde sonen bilingualklass och för att komma med skulle eleverna göra ett prov. Vi meddelade skolan att sonen är dyslktiker och att han har rätten att göra provet muntligt. När han kommer till lokalen för provet så ställer hans blivande lärarinna i engelska frågan ”Varför har du ingen penna med dig?” Vad skall han med en penna till om han skall göra provet muntligt? Vad är det för fel på människan??

Det fortsatte i första terminen i 7:an. Vi hade ett möte med skolans personal om sonens dyslexi. Då slängde hon fram en lapp, med sonens skrivna ord, och frågade oss ”Hur skall jag kuna sätta betyg på detta?” Detta frågar hon oss!!! Hon sa vidare att hon inte ahde utbildning i hur man sätter betyg för de som har läs och skrivsvårigheter. Så höll det på.

Sonen var på språkresa i England för dyslektiker. Han var stolt över sin engelska och att han hade klarat av alla möten med engländare. När han kommer tillbaka till skolan så ger lärainnan alla elever inkl vår son en bok och säger till dem att läsa boken. Sonen blev ställd och vi reagerade. Jag skrev i ett mail att hans dyslexi inte hade gått över under sommarlovet och hon svarade att så dum var hon inte så hon trodde det. Vidare ställde hon frågan om hela kurslitteraturen skulle anpassas till dyslektiker!!! Det är hon som är representant för den skola som skall ge vår son samma möjligheter som andra barn för inhämtande av kunskap. Nu undrar hon om hon måste göra det!!! Man blir förstummad.

Sonen skulle göra ett prov. Den ena delen gjorde han med resten av klassen och den avslutande delen skulle han göra muntligt. Vad lärarinnan inte gjorde var att meddela sonen om tid och plats för provet. Jag blev arg och meddelare hennes chef om vad hon gjort. Dagen därpå kom ett mail från lärarinnan om att det hade uppstått ett missförstånd och att han skulle göra prover efter höstlovet. Vadå missförstånd, inget hade sagts så hur kan man missförstå något som man inte vet något om. Hon måtte tro att vi är korkade men så är inte fallet.

Hoppet står till att rektorn denna gång gör vad som behöver göra så att vår son får samma möjligheter och förutsättningar som alla andra barn och ungdomar att klara skolgången.