jump to navigation

Ja se det snöar, ja se det snöar, det var väl roligt hurra 25 december, 2014

Posted by huvudveck in I mitt Malmö, Julfirande, naturens skiftningar.
Tags: , , ,
3 comments

DSC04374Så har säsongens första snö kommit till Malmö. Jag tycker nog att det kom ett dygn försent men jag rår inte på Moder Natur. Jag märkte det redan innan jag såg snön. Det var så tyst. Snön dämpar ljud så när jag sedan såg det från badrumsfönstret blev jag glad.

Föräldrarna låter bilen stå och går med barnen till pulkabacken istället. Tänk när våra barn var små och dom susade ner i full fart och med ett glatt tjutande över nejden. Jag minns när jag själv gjorde det. Kul!!

DSC04376

Olika intresse och samma mål 29 december, 2010

Posted by huvudveck in I mitt Malmö, Uncategorized.
Tags: , , , , , , , ,
2 comments

Idag så skulle det inhandlas julklappar igen. Denna gången till julklappsleken, max 50 kronor och många paket. Uppgiften kan te sig enkelt men är lurigare då jag inte vill köpa ”skräp”. Det skall vara något men ändå inte dyrt. En, som ni nog förstår, inte helt lätt uppgift. Då var uppgiften att tillsammans med yngste sonen förse honom med en kostym enklare. Affär var vald och vi skulle bara bli klara hemma. När jag var klar med fakturering och kontering klädde jag på mig och gick ut. Precis då kommer Mossagården med veckans lådor. Chauffören och jag snackade lite om vägar och grepp, tryckfördelning mellan drivaxel och boggieaxeln för optimal gång och annat som män talar om. När jag sedan blev utfrågad av kärestan varför Mossagården inte fick tomlådorna med sig så återberättade jag vårt samtals inriktning. Kärestan blev först tyst och sedan började hon skratta. ”som  män samtalar om???” Roligt roligt. Smart som man är så tog jag inte upp kvinnors inbördes samtalsämne och skrattade åt det. Lite självbevarelsedrift har man kvar.

Vi kom upp i staden helskinnade och ospetsade av istapper och in i herrekiperingsetablisemanget. Sonen provade och provade för att till sist hitta en kostym som passade. Utanför affären rasade snömassor under dovt muller ner på trottoaren. Vi betalade en ansenlig summa pengar trots att rabatten var avdragen och lämnade butiken. Utanför återvände sonen till hemmets trygga vrå (TV-soffan) medan vi äldre gav oss ut på jakt efter dagens fångst. Genast hittade kärestan ett par skor som hon var på jakt efter. 99 kr för ett par ”Stövletter”. Ursäkta mig men va fan är stövletter för ord? Skorna/kängorna var i vilket fall sköna och just nu vandrar hon omkring i sina skodon och myser. Själv investerade undertecknad i ett par nya skosnöre. Jag drar sönder dem (är jag stark eller snörena dåliga?) vilket är mycket frustrerande eftersom man precis kommit till det sista innan man öppnar ytterdörren. Ett par strumpor som går sönder är inte lika frustrerande som skosnöre, eller hur?  

Då återstod endast 2 punkter på dagens ”måste/att göra”. Julklappsleksjulklappar, kan man skriva det så? Vi vandrade runt lite och fick ihop våra klappar kanska snabbt får jag säga. Kanske det inte riktigt stannade på exakt 50 kronor men jag urskuldar mig alltid med att jag är gammal och har lite svårt med räkningen ibland. Då brukar ett eller flera barn vända sig sakta mot modern och undra om det är klokt att låta altzheimergubben ha hand om ekonomin i hennes företag. Själv viftar jag bara bort det och byter samtalsämne. Som familjens ålderman anser jag att jag har den rätten (det är jag ensam om). Det brukar i alla fall inte sluta i bråk och sura miner när vi spelar. Vi har hört förskräckliga historier om misslyckade spel. Det är roligt att öppna presenter men ännu roligare när man ser de med mängder av paket få lämna dem för att sätta sig på en plats med 2 paket eller vice versa. Förmodligen ser jag likadan ut. Nu skall dessa inköp slås in i papper.

3:e och sista uppgiften var att äta. Vi gjorde som vanligt. Jag föreslog och kärestan ratade. Hon sade redan tidigare på dagen att Burger King eller McDonalds blir det inte tal om. Jag försökte då vara rolig och föreslog Max. En talande tystnad raderade denna snabbmatsrestaurang från listan på möjliga matställen. Vi tittade och ratade men var nog kanska överens om en krog och dagens krog blev Bullen/Två krögare på Storgatan. En krog som öppnade 1897 så man får väl säga att den är beprövad. Vi åt fisk och fläskfile samt kärestan drack ett glas vin eftersom dom inte hade Honey Dew och jag avnjöt en Anchor Liberty Ale som i mitt tycke är en god matöl. Väl mätta (nåja) beslöt kärestan att vi skulle gå hem. Trevlig promenad i gott sällskap är aldrig fel. Nu sitter vi vid var sin dator och skriver. Hon jobbar och jag bara kåserar eller vad jag nu gör? 

En som blev glad att vi kom hem var vår lille rödhårige kompis Erik. Han hade varit ensam ett par timmar och tyckte om sällskapet. En liten stund i alla fall. Sedan började han markera att tänderna skulle borra sig in i mina ben. Jag är beredd och stirrade honom stint i ögonen samtidigt som jag morrade dovt. Detta fick honom att avbryta attackförsöket. han lommade lite surt ner till bottenvåningen. Han är lite konstig men vilken katt är inte det?