Sjöbo 28 oktober, 2014
Posted by huvudveck in naturens skiftningar, Sverige.Tags: Politiska motståndare, Sjöbo, Sjöbopartiet, Stockholmare, Sverigedemokraterna
add a comment
Jag hoppade över en del bilder från Sjöbo. Sjöbo är väl mest känt för 2 saker: Sjöbo marknad och Sjöbopartiet. Det förstnämnda har jag besökt flertalet gånger i min ungdom. Nu har jag tröttnat och söker mig till mindre arrangemang.
Sjöbopartiet och deras åsikter kommer jag ihåg en del av. Det som fäst sig i minnet var när jag körde 3 Stockholmare från Hässleholm till Ystad en kväll och när vi passerade Sjöbo ville dessa O8-or in och skrika slagord på torget. De kommentarer som fälldes i bilen av dessa O8-or var av samma kaliber som vänstern fäller om SD i nutid. Koll på fakta och källkritik var, och är, inte avundsvärd. Den var och är bedrövlig och bygger nästan alltid på hörsägen, såväl oavsiktlig som avsiktlig samt massuggestion. Trist när politiskt aktiva inte håller sig till fakta och det som verkligen sagt utan hittar på.
Kan någon förklara varför media hoppar på detta förvirrande tåg? Kan man förklara vad vinsten ligger i att ljuga om politiska motståndares åsikter och lägga ord i deras munnar? Sover de gott efter att medvetet sprida lögner och uppviglat folk. Det jävliga är väl att de gör det.
Mycket mer kan skrivas om detta men jag återkommer till en dag då jag har mer tid. Börjar jobba tidigt imorgon. Jag vill i alla fall ge er lite bilder på en vacker liten centralort i en kommun i Skåne. Sjöbo.
Bilar, bilar och bilar. 14 september, 2014
Posted by huvudveck in I mitt Malmö, Sverige, trafikvett och etikett.Tags: Din bil, Höstträff, Johannamuseet, Kabingatan, MHK, motormarknad, Scania, veteranrally, VW-klubben
3 comments
Vi tillhör inte den typen av människor som har passion om för bilar. Själv tycker jag att bilar är ett hjälpmedel, ingen fritidssyssla. Min kollega på jobb är tvärtom. Hans fritid upptas till stor del av bilar. Så olika man kan vara.
I fredags när jag passerade Kabingatan i Malmö såg jag att såväl Scania som Din bil (VW) var avspärrad. Det fanns redan uppslaget det som för mig verkade vara loppisbord. Man tyckte det var konstigt och vilket ställe. Inte förrän på lördagen så kom jag ihåg fredagskvällens intryck och vi tog en liten tur din. Väl på plats visade det sig att inne på Din Bils område hade VW-veteranklubben sin utställning och inne på Scanias parkering var det loppmarknad nästan uteslutande inriktad på bildelar. Vi strosade runt och tittade intresserat. Faktiskt mer intresserat än vi trodde var möjligt för oss. Intressant upplevelse och mest förvånad var jag av min kärestas intresse. Hon upphör aldrig att förvåna mig. Här under kommer lite bilder från evenemanget.
Olja och annat som man skall hälla i bilarna fanns såklart till försäljning
Polisen var också representerad. Kärestan trodde det var ett skämt men tyska poliser körde faktiskt bubbla i tjänsten
Kan det vara en variant för Kalifornia
En pojkdröm, Jaguar E-type
En annan bil från förr. Är det inte Herbie?
En helt annan viktklass: Chevrolet
Rätta bilen för en roadtrip!!!
Kanske än en gång bilen för en roadtrip?
Även en liten bil kan åka på roadtrip. Expanderbart enhjuligt släp eller vad man skall kalla det.
En klassisk La Salle
Avslutningsvis från Kabingatan en Studebaker
Idag söndag åkte vi till Johannamuseet för att träffa 2 nya vänner. Där var det bilar igen. Ett veteranbilsrally. Kärestan trodde att alla bilar skulle stå uppställda på linje och gruset skulle spruta. Jag visste bättre. Banan var 9 mil och starten valfri mellan 9 och 11. Härunder blir en liten kavalkad av de bilar som deltog.
Fortfarande påsk 20 april, 2014
Posted by huvudveck in naturens skiftningar, Sverige, Uncategorized.Tags: hönsrede, hugg, påskefterrätt
add a comment
Konstrundan fortsatte till Lomma där vi träffade den fiskande son
en. Det är han med den röda kepsen. Han fick inget som var värt något på tallriken. Han var ändå nöjd och glad att vi hämtade honom. Han ville ju inte missa påskmiddagen som detta är ägde rum på långfredagen på grund av andra engagemang på påskafton. Lamm och sill med tillhörande ägg. Till detta dracks det från ölbuffén med behag.
Årets nyhet ston äldste sonen och hans sambo för. Efterrätt i form av ett hönsrede. En tung välsmakande anrättning bestående av en rund sockerkaka med hål i mitten. Detta hål var fyllt med hallon. Ovanpå sockerkakan hade dom lagt ett lager mandelmasseliknande yta. Strössel på sidan och chokladkvistar/blad som bootten för själva redet. I redet såklart både ägg och kycklingar. Fint och välsmakande. Tackar för den.
Katten var lottlös vad gäller påskrelaterad mat varför kan fick hugga i på leksakskycklingen. Tänk att vi glömde honom. 
Oinspirerad 13 april, 2014
Posted by huvudveck in Sverige, Uncategorized.Tags: Katter, Lövestad, Lövestad marknad, lotteri, Maurice, rökad korv
2 comments
Den senaste tiden har jag inte varit i form för att skriva. Detta gäller egentligen bara på kvällen. På dagen har jag kommit på en massa ämnen att skriva om men inte fan kommer jag ihåg dem när jag kommer hem. Jag kommer inte ihåg de lappar som jag skrivit för att komma ihåg. Man börjar tro på Alzheimer ”light” men inte kommer jag ihåg för det. På kvällen framför datorn så är alla goda ideer borta. Jag kommer inte på något inspirerande alls.
J
ag tror inte på sjukdom utan mer på ork. Inte orken kanske utan bristen påp densamma, orkeslöshet. Det borde vara ett tecken på ålder och jag känner mig omåttligt gammal ibland. Ofta brukar TV’ns oförtröttliga matande av mig vara en lisa för själen. Jag behöver bara öppna 2 sinnen och därefter vara passiv så kommer bilder och ljud rakt in i min hjärna. Ganska skönt efter en aktiv dag men i längden en ohållbar aktivitet. Jag måste göra något kreativt också. Jag gör mackor till kvällsmat och lägger pålägget så det bildar små nonfigurativa mönster. Så var kreativiteten avbockad. Min käresta suckar.
Idag körde vi till Lövestad på Österlen. En by med en sjusärdeles aktivitetsinriktad befolkning. Här finns massor att göra för att vara en så liten by. Idag var det marknad. Vi gick runt och köpte både det e
na och det andra. Rökt korv, ägg och fryspåsar bytte ägare. Ni känner igen marknadsaktiviteterna. Precis som det skall vara. Lotter köptes och jag vann till övrigt sällskaps överraskning och förtjusning. 2 högvinster medförde at jag snabbt fick hjälp av 2 kända kvinnor och så var den valfriheten indragen. Båda kvinnorna var nöjda och jag fick kram. Den 3:e kvinnan bannade sin saktfärdighet som resulterade i tomhänthet. Hon lovade doc att vara snabbare nästa gång. Det smög sig ganska snabbt för i nästa lotteris vinstlista var priserna bestämda. Så hade kattfolket bestämt.
På tal om katter. Jag har varit tveksam om jag skulle skriva om katten Maurice. Sorgligheter är inte så trevligt att skriva men han förtjänas att nämnas med några rader. Maurice skulle ha blivit 16 år om en månad, Hans kropp klarade inte av det utan han somnade in. Han klarade inte av att stå upp utan föll ihop och ville bara ligga ner. Hans matte, vår dotter, blev självklart rådvill och omåttligt ledsen så vi åkte hem till henne och bistod henne i det svåra beslutet. Det enda som fanns att dryfta var tid. När skulle vår gamle kompis somna in. Efter mycken tvekan kom beslutet att hjälpa Maurice som det enda rätta. Vi körde honom till djursjukhuset och hans sista andetag togs 20,17 i torsdags. Beslutet var såväl hemskt som rätt. Den analytiska delen av hjärnan var helt klar på vilket som var det bästa. Den emotionella delen ville inte hjälpa till med avslutandet av livet. Dessa 2 känslor brottades i vår dotters huvud och flertalet var tillfällena hon frågade oss om hon gjort rätt val. Alla gångerna svarade vi att hon gjort rätt för det hade hon, hur sorgligt det än var så var det rätt beslut. Nu har jag skrivit om kompis Maurice och det är inte utan att det rinner till ett par tårar. Man har så många minnen av honom och nu har man bara just det, minnen. Han kommer inte att vara borta helt. Det finns alltid en plats i våra hjärtan för honom. Han var speciell på många sätt.
Ett dygn på landet 24 november, 2013
Posted by huvudveck in I mitt Malmö, Sverige.Tags: Österlen, Dromedar, Emporia, Kastrup, Lövestad, natur, Sjöbo
add a comment
Jag 
är en ”stabo”, född i Göteborg och uppvuxen i Malmö. Med den bakgrunden så är man en ”stabo”. I mitt eget fall så har jag tillbringat många år, sammanlagt, på landet. Vi hade sommarstuga och där var man alla helger och semestrar/sommarlov så ickestaden är inte obekant för mig. Nu var det dags igen för mig och kärestan att ta oss ut på landet till 2 goda vänner och ändlösa diskussioner i nästan samförstånd. Det är som alla vet mycket enkelt och givande när meningsfränder diskuterar. Korrektare vore väl att kvällen var mer av meningsutbyte och delande av erfarenheter men kul hade vi och något runda under fötterna blev vi alla så insomningen blev enkel och snabb. Låt mig börja från början.
Att det blev av alls berodde på att våra vänner sovit över hos oss i somras och då bestämde vi att vi skull
e komma till dem. När man bestämmer så så brukar det bli som det blev för oss, det blir skjutit på framtiden på grund av en massa engagemang och annat. Nu blev det denna helgen då mannen kom från en resa utomland till Kastrup och skulle hem. Han tyckte, helt oblygt, att det vore en bra helg denna helg. Vi skulle hämta honom på Hyllie station och köra till vännernas hem på landet. Vi accepterade och var en liten timme på Emporia först där en rock inhandlades till mig och en runda på taket genomfördes. Häftigt att gå på Emporias tak, gör det om du ej ännu gjort det.
Vår vän dök upp med kabinväska och ryggsäck och färden styrdes österut. Österlen var målet för vår färd. Tyvärr så såg vi inte mycket av omgivningarna då mörkret kom snabbt och obönhörligt ganska tidigt. Enda trösten i detta ärende var att om en månad har det vänt vilket inte vi blev gladare över. Vi körde efter ett tag in i Sjöbo och missade helt deras variant på rondellhund eller om det var en julutsmycknad. Vi såg den på väg hem under söndagen. Har Rudolf med röda mulen fått ge vika för den mångkulturella påtryckningen? Vid en koll på Sjöbos hemsida så tror jag att det rör sig om en effekt av entreprenöriellt lärande enligt Lgr11. Jag är nog gammal och trög, jag fattar inte hur detta ger en dromedar i en rondell!? Nu står den där i alla fall och vi körde förbi.
Hemma hos v
ännerna blev det god mat och dryck. Till dessert fick vi avnjuta Cremé Brulée kompletterat med en Tokaijer av klass 3. En passande sötma till desserten lärde vår värdinna oss. Varje dag innebär nya kunskaper och ofta oväntade och okända dito. Socialt umgänge ger alltid nya insikter och justerade åsikter. Den danska flaeskestegen förde oss till broderlandet i väster. Till denna drack jag en Hof, vad annars? Förrätten andades Öresund, har tyvärr missat namnet men jag kan lova att värdinnan lyckades ypperligt. Hennes nyuppfunna fabläss för drinkblandandets hantverk gav henne välförtjänta plusspoäng. Den variant på Margarita visade på en upptäckarglädje som vi törstigt hängde på som jury.
Dagen efter tog vi en runda i Lövestad. En liten by på Österlen med cirka 650 byinnevånare. En affär och snart 2 restauranger. Kvar finns en massa hus längs huvudgatan är det tidigare funnits affärer av det vanliga snittet. Nu fanns handelsmän/kvinnor som hade kort öppentid tillsammans med konst. Tråkig men ganska naturlig följd av urbaniseringen. Nu bor folk i denna typen av byar men jobbar på andra håll. Jag förstår varför man vill bo på detta sätt men ”stabo” som jag är så kan jag komma till allt utan bil vilket jag värdesätter. Jag tror jag hade fått en släng av ”lappsjuka” om jag skulle bosätta mig så. Komma ut är fint och trevligt men permanent boende….. tror inte det i aktiv jobbande ålder.
När vi luftade hunden gick vi och tog en del foto på Lövestad. Man fotograferar olika objekt och kameran gick mellan mig och kärestan. Här under kommer lite bilder från vår vandring.
Jag slogs av att man ser betydligt mer när man sakta flanerar runt. Jag har varit i Lövestad tidigare men då i jobbet. Leta upp en adress med hjälp av GPS, leverera och sedan iväg till nästa stopp. Nu gick vi sakta och såg massor och lade märke till ännu mer. Att vi sedan hade med oss 2 kunniga och verbala ciceroner gjorde att vi fick smälta intrycken på vägen hem. Vi stannade till i Pildamsparken i väntan på att en speciell restaurang (sonens arbetsplats) skulle öppna. En kort promenad i det råa klimatet blev det. Funderade på hur samhället hänger ihop i alla dess delar och hur det blev så. Jag tror mina tankar var helt annorlunda mot kamraten här under. Ha det bra folk och lev väl.
Torekov & Hallands Väderö 25 juli, 2013
Posted by huvudveck in Sverige.Tags: Hallnds väderö, S:t Thora, Torekov
5 comments
Igår var vi i Torekov på en dagsutflykt. Yngste sonen jobbar där under sommarmånaderna. Lite text blir det i detta inlägg för jag kan inte med text ge gårdagens känsla rättvisa. Hoppas ni kan känna lite av min känsla genom bilderna.
Den gamla träskutan Nanny tog oss till Hallands Väderö. Vi var många som skulle över dit
Den andra båten vet jag inte namnet på men är som du ser en katamaran
Som vår guide (kärestan) förslog gick vi först till fyren
Stranden är av solid sten med ytterst lite gräs. Detta gräs som lockar ut några får att beta. Ser du dem?
Barnen fiskade krabbor. Ett kort spö, lina och en klädnypa. Dom fick krabbor trots detta men jag funderade mycket på klädnypan.
Många, de flesta, fåren låg i skuggan och gjorde så lite som möjligt. Förmodligen godde dom på oss och funderade på varför vi vandrade över heden o gassande solsken. Kan man förebrå dessa tankar?
Vi kom till slut till badbar strand. Himmelsblått (MFF) och svalka. Skönt.
Vissa andra djurarter njöt också av Kattegatts vatten. Denna hund fick dras upp då den inte fattade att saltvatten inte är bra för kroppen.
Fiskmåsen satt lugnt och betraktade oss i våra förehavande. Jag tror inte den tänkte så mycket utan bara registrerade.
Vid synen av Nanny drog vi oss skyndsamt till bryggan. Denna skyndsamhet visade sig vara bra då alla inte kom med på båten och vi fick sittplatser i fören.
Andra ville inte betala de 120 kr som en tur och retur-biljett kostade utan tog sig över med handkraft.
Andra nyttjade den naturliga vinden
Efter en hård seglats så är det skönt att ta igen sig
Andra tog ett dopp i den nedåtgående solens sken
Torekovs små gränder och gator är en upplevelse. En av upplevelserna för oss var att vi idag förstod varför folk gick på gatan. Med mjuka sandaler är det rena fördärvet att gå på trottoaren.
Troligen fanns det inte medicin mot värkande fötter. Det fanns kanske inte ens medicin i klädesbutiken där skylten hängde.
Huvudvärk var man glad att man inte hade när knuttarna med de roligt färgade hjälmarna startade sina stora mullrande motorcyklar
Fina små hus såg vi men bara ett exempel på bebyggelsen på bilden ovan.
En gravsten på ödekyrkogården bredvid där S:t Toras kyrka låg en gång i centrala Torekov
S:t Tora i egen hög person. Skyddshelgon för Torekov och Bjäre som staty där kyrkan till hennes minne stod. Mer om Tora finns här
På toppen av det fräcka sjöfartsmuseumet finns en vindflöjel som sig bör föreställande ett skepp
På toppen av kyrktornet finns såklart också en vindflöjel men den föreställer såklart en tupp
Efter avnjuten 3-rätter middag på restaurang så körde vi hem. Skönt att vara på minisemester men egna sängen är bäst.
Semesterresan är slut men semestern kvarstår 18 juli, 2013
Posted by huvudveck in I mitt Malmö, Sverige.Tags: Bandidos, Chopper, Gränna, JP, malmö, SmA, syskonkärlek
add a comment
Måndagen blev inget skrivet om vår semester. Jag tillbringade en stor del av dagen bakom ratten och kärestan ville inte att jag bloggade samtidigt. Det är tur att hon inte vet vad som sker i en lastbilshytt. Mer om det en annan dag. Vi åkte genom Götaland med motorvägshastighet och stannade ett par gånger. Mer än jag gör när jag jobbar. Då stannar man bara när färdskrivaren beordrar en till rast, annars kör man. Det är trots allt en transportsträcka och den vill man bara tillryggalägga. Nu föll jag in i jobbskrivning när jag har semester, skäms på mig.
Väl hemkomna så slappade vi på kvällen och jag startade inte datorn på hela den dagen. Tisdagen påbörjade jag en del husarbete som skulle ske för länge sedan. Därefter ville äldsta sonen ha hjälp i sin nya lägenhet och magen ville ha mat. Som om det inte var nog så kom kroppen på att sova en stund på soffan är en brqa semesteraktivitet (aktivitet?) osv osv. Så nu är det torsdag och jag har masat mig upp på kontoret för att skriva lite. En kompis undrade nämligen om vi fortfarande var ute på resa.
Bilder från måndagen ser ni på detta inlägg där exempelvis Gränna är med. Lunch och en kortare rundvandring blev det där. B
ilden till höger är från Gränna. Om jag inte är helt ute så meddelar den att här finns Jönköpingsposten och Smålands Allehanda. Mycket riktigt fanns lokalen för tidningarna runt hörnet. Inte fanns det någon i lokalen men det spelade inte någon roll. Det häftiga var skylten. En skylt med många år på nacken. Själv skulle jag gissa på 50-tal. Jag blir glad att det finns sådana skyltar kvar som balans mot dagens Mega-TV rutor med rörliga bilder och ”flash”-ande. neonskyltar av detta slag är betydligt lugnare och trivsamma. Man kan använda dessa som riktmärke när man guidar någon.
Att Gränna ligger vid Vätterns strand är nog känt av alla. Vad man kanske inte tänker på är att hela ytan från stranden och österut är bebyggd. Jag menar HELA. Hade man kunna hade nog Gränna varit bredare men bygga uppför berget är lite för svårt och dyrt så Gränna bredde ut sig i nord-sydlig riktning i stället. Denna geografiska omständighet gör också att vind från öster inte märks. Låga regnmoln från väster släpper av regn för att komma över branten så speciellt är det att bo i Alf Svenssons hemort förutom Polkagrisar och André-museum. Ett besök är kul och lite kulturellt. Husen är fina och båten till Visingsö går härifrån.
Jag t
änkte inte visa upp folk på denna blogg som kan kännas igen. Ibland gör man undantag. När vi käkade låg kameran på bordet och på andra sidan innergården låg syskonparet på bilden till höger. Jag tittade några sekunder och fick en nostalgitripp. Kamera upp lite diskret och sedan ett litet tryck med pekfingret och tillfället var registrerat. Jag tänkte på vad som skedde mellan syskonen. Kompisanda och syskonkärlek samtidigt. Dom har varandra och dom har kul. Trots åldersskillnaden så har dom något tillsammans som ingen kan ta ifrån dem, samhörighet. Jag är glad att få sett det och till och med föreviga det.
På väg hem så blev vi omkörda av ett gäng finnar på motorcykel. Det var Bandidos som var på resa. Det får dom ju 
göra och jag har inga problem med att dom åker här i landet. Det som bekymrade mig var den körställning som kille, den stentuffe MC-knutten, har för en långresa. Vid en närmare titt på bilden till vänster så ser man vilken höjd det är på styret. Över huvudet. Hur han kan vara alert i händerna och armarna efter ett antal timmar på det viset är en gåta. Kanske inte förresten för han kan inte må bra när allt blod runnit ner. Försök själv att hålla händerna så högt under en timma. Att han sedan inte kan göra undanmanövrer snabbt och resolut är ytterligare en invändning som skulle ge vid handen att byta styre. Han är väl COOL och TUFF. Jag fattar inte hur han riskerar sitt och andras liv för fåfängans skull. Fåfänga är väl inte Bandidos starkaste kännetecken?
Efter en rundtur i vår södra del av konungariket Sverige så återvänder man till hemstaden. Efter att kört så många mil utan att drabbats av vägarbete och annat elände under färden så känner man sig hemkommen och framför mig ser jag nedanstående vy. Jag är i Malmö, japp.
Idag har jag knappt gjort något 14 juli, 2013
Posted by huvudveck in Sverige.Tags: Bilder som berättar, bostadshus, Nyköping, Sörmlands museum, silo, slappa
add a comment
Denna dagen har varit aktivitetsbefriad med undantag av att jag kört bil 6 mil. 3 mil till några vänners sommarstuga och 3 mil hem. Det var vad jag gjort i rörelse. Lite överdrivet är det ju för jag har gått till och från bilen, Gått till matsalen och en mycket kort promenad runt hotellet. Så onyttig har jag varit idag och jag skäms inte att jag är nöjd med det. Måste man hela tiden vara på G?
Av detta skäl har kameran också vilat lite. Kärestan har tagit lite bilder på skoj. Kanske för att hålla sig vaken, jag är inte riktigt säker på detta och jag bryr mig inte. Det betyder att bilder från idag uteblir och jag skall istället skriva lite annat och funderingar jag har om Nyköping.
Nere i hamnen så finns det ett nybyggt hus so
m ser lite roligt eller udda ut. Det består av ett gäng runda cylindrar som är ihopkopplade vilket också är helt riktigt. Titta på bilden till höger så ser ni hur det såg ut för exakt 2 år sedan, titta sedan på bilden under så ser ni hur det ser ut idag. Jag tycker man har lyckats jättebra.
Nyköping är en lugn och beskedlig stad som jag ser det i egenskap av turist. Det är nära till allt och det är ett lugnt tempo. Personalen på hotellet är sköna i den mening att dom pratar och hejar. Dom är hjälpsamma på ett personligt sätt. Dom är personer i sin funktion och inte som på andra ställen enbart funktioner. Samma gäller de butiker man besök, trevliga och hjälpsamma folk. En mysig stad helt enkelt.
Sörmlands Museum har en utställning längs Storgatan och längs Nyköpingsåns promenadstråk. Det är bilder från tider som flytt för länge sedan och helt nyligen. Inget märkvärdigt men samtidigt fängslande. Vi har läst texten och tittat på bilderna och språkats vid om dem. Ett i mina ögon genialiskt drag av Sörmlands Museum. Utställningen finns på många ställen i Södermanlands län och varje delutställning bygger på den lokala ortens fotografier. Har du chansen så gör ett nedslag. Utställningen heter Bilder som berättar. Bilden är ”lånad” av Sörmlands Museum, Jag vill bara göra reklam för den fantastiska utställningen.
Nu har jag gjort tillräckligt för idag och skall nu luta mig tillbaka i fåtöljen med en liten skvätt whiskey en stund. Återkommer med lite mer semester imorgon. Ha det bra var du än är,
Too Late 10 juli, 2013
Posted by huvudveck in Sverige.Tags: Falkängen, Musik, Rock'n'roll, Too late
1 comment so far
Det är inte försent på något sätt
. Vi hann i mycket god tid till Falkängens live-uppträde. Ett 7-mannaband från Arvika hade kommit ner för att spela god musik med rötter i vår ungdom. Man kände igen sig och allt var toppen. Ja kanske inte allt. Beatles-låtar i reggae-takt var väl inte så lyckat. I övrigt var det ett liveuppträdande med allt som hör till glada amatörer. Ni har väl varit på en eller två sådana konserter och förstår vad jag menar (fel låt osv), Charmen sprutar och gliringarna inom bandet haglar. Som det skall vara, levande.
K
ärestan och jag korkade upp vår vinflaska och smuttade medans vi klappade takten och gungade. Vissa låtar sjöng vi med i och vi kunde nästan texten, Kul hade vi. Ost och bröd kom upp på bordet och ner i magen. När vinet var slut lade vi in en ny växel:. Tyvärr distraheras jag för tillfället då kärestan vill ha mig i säng. Skall vi göra något tidigt imorgon? Int fan vet jag
Lidköping 10 juli, 2013
Posted by huvudveck in Sverige.Tags: Garström, Lidköping, The View
add a comment
En liten stad, beror på vad man jämför med, på båda sidorna av 
Lidan. En stad jag varit i under hela min uppväxt. Inte hela tiden men minst 3 gånger per år då hela min släkt kommer från området runt Lidköping. Jag tyckte det var kul att åka hit för det betydde att jag fick träffa kusinerna. Kusiner är inget man väljer utan dom får man liksom på köpet. Vissa kusiner gillar man mer och andra mindre. Oftast handlar det om ålder och kön. Så var det när jag var liten, sådär 50 år sedan.
Idag träffade jag en sådan kusin. Vi hade haft kontakt under några veckor innan träffen och idag bestämde vi oss för att träffas på ett fik med historia. Garströms är ett måste för fikafolket. Det ligger i det sydvästra hörnet av Stora torget. Går inte att missa så missa inte.
Vi trivs bra ihop nu. Inte för att vi varit ovänner någonsin men hon är 10 år äldre än mig så när jag var 8 så lekte hon inte med mig av naturliga skäl. Nu leker vi inte men vi samtalar om ditt och datt. Jag trivs med henne och det gör min oäktade hustru också. Nästa år skall vi träffas men då förhoppningsvis på hennes nya adress men det tar vi nästa år. Om allt fungerar måste vi ta båt dit men det gör vi gärna.
Onsdag är torgdag.
Denna onsdag var en tråkig torgdag. Många handlare gav upp redan innan dom börjat. Dom slog ihop och åkte hem. Regnet strilade sakta ner och blåsten var i avtagande men dessa knallar chansade inte. Lite synd för oss för det var en del av våra planer men jag fick köpt mina strumpor och fin ost inhandlades inför kvällen.
Mat måste man ha. Man kan inte leva på vad ett conditori erbjuder så vi tog oss till vårt stamställe (en gång per år) The View på andra våning med utsikt över del av torget. En dagens och kaffe, Utsikten är bra härifrån med goda möjligheter till bra bilder. På tal om bilder så är delar av detta inläggs bilder tagna från restaurangen och resten från marknivå.
Nu skall vi åka till Hällekis och ta det lugnt inf
ör kvällens begivenhet; live-uppträde på dansbanan. Tack och lov så har vädrets makter bistått oss med solsken och lite vid så det är nog torrt när rock´n´roll-gänget kommer dit ikväll. Den saknade polskan kommer jag åter till vid ett senare tillfälle.
Dagen har kännetecknats av blöta. Natten var blöt och vindig. På väg in till Lidköping så hade både små och stora grenar blåst ner. Vi hörde ingenting men det kan ju bero på att vårt rums fönster låg i lä. Det skall man kanske vara glad för men nu ser det ut att bli en bra kväll,
Huvudveck's Blogg 